turnitup

Godmorgon eller godkväll, vad ni än föredrar vid den här tidpunkten på dygnet. Efter att ha försökt sova i ungefär 3,5 timme tänker jag nu ge upp det där för att få ner lite av mitt liv i skrift på den här bloggen, som dessvärre inte är något att hänga i julgranen längre. En dag ska jag bli bättre på detta, jag lovar er. På tal om julgranar så är de väl utkastade där hemma såhär dags? Fick aldrig se nån skymt av julgranen hemma på Fågelsångsgatan 15 heller. Men sånt är livet. Jag antar att det är en del av att växa upp. Man upplever inte längre allt med sin familj utan tar andra vägar genom livet. Jag trivs här, av hela mitt hjärta, men oj vad jag saknar er där hemma! Ni är bäst.

Jag har varit sjuk också. Eller okej, jag ÄR sjuk. Har köpt meducin för hela 250 svenska kronor och ska numera knapra piller 3 gånger om dagen i x antal dagar. Ska tydligen dricka något annat trams som tanten på apoteket lurade mig till att köpa också, men det ska drickas varmt och än så länge har jag inte orkat koka något vatten så vi får se när jag tar mig i kragen och börjar med det där.

Annars rullar livet på. På jobbet går det riktigt bra och jag trivs verkligen. Jobbar med en underbar tjej från Lund, Challe, som gör jobbet så jävla värt att gå till. Just nu genomgår jag något jag själv valt att kalla för djävulsveckan. Vilket betyder att jag har frukosten varje morgon med start 6.30. Helt själv. Det är skrämmande med tanke på att ett helt hotells gäster räknar med att få frukost om ungefär 4 timmar och kommer inte jag dit blir det tyvärr inte så. "Haha, in your face. Synd för er att ni inte dricksar bättre på kvällarna". Ja, jag serverar mat till dem på kvällarna också, halvpension ni vet.

En deprimerande tanke är att mina två roomies just nu skakar röv på party a la Ibiza uppe på Haeggis.. Eller nej, klockan är ju redan tjugo i fyra, då har röjet övergått till Gatz nu. Haeggis stänger nämnligen 2, eller tre idag eftersom temat Ibiza gjorde alla partysvenskar (och övriga) glada. Jag är så överdrivet stolt över mig själv som stannar hemma och åtminstone försöker sova och bli kry så att jag kan jobba utan gnäll imorgonbitti. Gick ju bra det där.

Just det. So far vet ni ju bara att jag skulle flytta in med Ida från Gävle. Så blev det ju aldrig, för kära Ida fick ett skapligt jobberbjudande i Stockholm och drog hem efter en vecka här nere. Jag hade panik där ett tag. Hade nämnligen inte pengar nog att betala lägenheten vi skulle ha bott i själv. Men glidare som jag är tar jag problemen lite som dom kommer och givetvis har alla frågetecken blivit utropstecken vid det här laget. Säger jag "Sponfeldner?" så menar jag nu "Sponfeldner!". Ja, Sponfeldner är namnet på huset jag bor i. Tillsammans med Elin och Carro, som jag nämde i förra inlägget. Deras chef var schysst nog och lät mig bo kvar här. TACKARRR!

Saknar er där hemma! Ni vet vem ni är. Och när jag kommer hem vet ni också vem som flowar Torstens på heltid, med en vacker googlebränna dessutom. Fan, måste åka lite mer skidor. Skriv en kommentar vet jag, alltid roligt. ¨

Ska vandra till jobbet om 2 timmar. Vad gör jag uppe? Snart kommer väl mina partyprissar hem och undrar samma sak. Bäst att krypa ner under täcket igen. Godnatt och snart godmorgon.